Johan Georg Otto von Rosen, född 13 februari 1843 i Paris, död 1923 i Stockholm, var en svensk konstnär och greve av ätten von Rosen. Han målade i den akademiska stilen, till stor del historiemåleri och porträtt. Han var professor vid Konstakademien 1880-1908 och dess direktör 1881-1887 samt 1893-1899. Som konstakademiens direktör kom han i stark konflikt med den nya generation av konstnärer som krävde reformer av akademiens utbildning och utställningsverksamhet, de så kallade opponenterna. Georg von Rosen föddes i Paris 1843 som son till generalkonsuln greve Adolf Eugene von Rosen (kallad "de svenska järnvägarnas fader") och hans hustru Euphrosyne Rizo-Rangabe. Hans första levnadsår förflöt i Paris, varifrån familjen flydde till Sverige under februarirevolutionen 1848. Han studerade 1855-1861 vid Konstakademien i Stockholm. 1862 besökte Rosen världsutställningen i London där han lärde känna belgaren Henri Leys' arbeten, målningar med scener från medeltiden och renässansen målade i ålderdomlig stil. Dessa verk gjorde ett stort intryck på von Rosen. Han skrev själv Stående hvarje dag i flere timmar, försjunken i åskådandet af dessa om en snart sagdt öfvermänsklig intuition vittnande bilder, som likväl flertalet i den stora hopen med likgiltighet skred förbi, drömde jag mig tillbaka in i en hänsvunnen tid och för mina yttre ögon försvann hela den öfriga utställningen, den omgifvande mängden, ja hela den existerande verlden! Då jag lemnade London, var jag på 14 dagar vorden 300 år äldre. Rosen uppsökte följande året mästaren i Antwerpen och tillbringade en tid i hans umgänge och i hans atelje. Återkommen till Sverige, inspirerad av mötet, målade han Sten Sture d.ä. intåg i Stockholm. Den medeltida stadsmiljön med det noggranna återgivandet av stenläggningen och den närmast osannolika rikedomen på byggnadsdetaljer känns igen från Leys målningar. von Rosen belönades med kunglig medalj för målningen, och blev hyllad och uppskattad av Oscar II på grund av bildspråket, som i hög grad uttryckte den oscarianska epokens ideal. Samma år begav han sig ut på resa och besökte Egypten, Palestina, Syrien, Osmanska riket, Grekland och Ungern där han studerade måleri. 1866 vistades han ett år i Rom och vistades sedan åter hos Leys fram till dennes död 1869. Därefter studerade han i Menchen under Karl Piloty och reste sedan vidare till Italien innan han återkom till Sverige 1871. Efter hemkomsten målade han Erik XIV och Karin Månsdotter. 1872 blev han ledamot av Konstakademien, 1874 blev han vice professor, 1879 kammarherre och 1880 professor i figurteckning och målning. 1881-1887 samt 1893-1899 var han direktör för Akademins läroverk. 1892-1900 var han även ordförande i Nordiska samfundet till bekämpande av det vetenskapliga djurplågeriet, numera Djurens Rätt. Han avled 1923 och förblev ogift under hela sitt liv.  Related Paintings of georg von rosen :. | The Explorer A.E. Nordenskiold | The Sphinx | The Christmas Fair | The Explorer A.E. Nordenskiold | joran persson och karin mansdotter |
Related Artists:
master of the Holy Kindred
active in Cologne 1470/80-1515
Philip Charles Hardwick
English architect , (1822-1892), was a notable English architect of the 19th century who was once described as "a careful and industrious student of mediaeval art". He was born in Westminster and was the son of the architect Philip Hardwick (1792-1870), grandson of Thomas Hardwick (junior) (1752-1825) and great grandson of Thomas Hardwick Senior (1725-1825); the Hardwicks' architectural work spanned over 100 years, making them one of the most successful architectural families in British history. Hardwick's mother was also from an eminent architectural family: the Shaws. His maternal grandfather was John Shaw Senior (1776-1832) and his uncle was John Shaw Jr (1803-1870) - both architects known for their work at Christ's Hospital and at Ramsgate harbour. Philip Charles trained under his father and also in Edward Blore's office during which time he visited Belgium and Germany. Hardwick exhibited regularly at the Royal Academy between 1848 and 1854. Like his father, Philip Charles was employed in the 'Square Mile' of the City of London, where he became the leading architect of grandiose banking offices, mainly in an Italianate manner, setting the pattern for suburban and provincial designs for almost three decades. He designed five City banks, including Drummond's in Trafalgar Square (1879-81), and was architect to the Bank of England from 1855 to 1883. However, he was more employed outside London, designing branch offices at Hull (1856) and Leeds (1862-65). His best known work was the Great Hall of London's Euston railway station (opened on 27 May 1849). The Great Hall was demolished in 1962 to make way for construction of the current Euston Station building. Philip Charles was the last Hardwick Surveyor to St Bartholomew's Hospital in London and was a major benefactor of the hospital.
Rudolf Swoboda
1859 - 1914 was a 19th-century Austrian painter, born in Vienna. He studied under Leopold Carl M??ller, and voyaged with him to Egypt in 1880. He was a well-known Orientalist. In 1886, Queen Victoria commissioned Swoboda to paint several of a group of Indian artisans who had been brought to Windsor as part of the Golden Jubilee preparations. Victoria liked the resulting paintings so much that she paid Swoboda's way to India to paint more of her Indian subjects.Swoboda painted many of the ordinary people of India in a grouping of small (no more than eight inches high) paintings which resulted. While in India, he stayed, part of the time, with John Lockwood Kipling, and met his son Rudyard Kipling. The younger Kipling was unimpressed with Swoboda, writing to a friend about two "Austrian maniacs" who thought they were "almighty" artists aiming to "embrace the whole blazing East".Upon his return from India, he also painted (in 1888 and 1889) two portraits of Abdul Karim,