Johan Georg Otto von Rosen, född 13 februari 1843 i Paris, död 1923 i Stockholm, var en svensk konstnär och greve av ätten von Rosen. Han målade i den akademiska stilen, till stor del historiemåleri och porträtt. Han var professor vid Konstakademien 1880-1908 och dess direktör 1881-1887 samt 1893-1899. Som konstakademiens direktör kom han i stark konflikt med den nya generation av konstnärer som krävde reformer av akademiens utbildning och utställningsverksamhet, de så kallade opponenterna. Georg von Rosen föddes i Paris 1843 som son till generalkonsuln greve Adolf Eugene von Rosen (kallad "de svenska järnvägarnas fader") och hans hustru Euphrosyne Rizo-Rangabe. Hans första levnadsår förflöt i Paris, varifrån familjen flydde till Sverige under februarirevolutionen 1848. Han studerade 1855-1861 vid Konstakademien i Stockholm. 1862 besökte Rosen världsutställningen i London där han lärde känna belgaren Henri Leys' arbeten, målningar med scener från medeltiden och renässansen målade i ålderdomlig stil. Dessa verk gjorde ett stort intryck på von Rosen. Han skrev själv Stående hvarje dag i flere timmar, försjunken i åskådandet af dessa om en snart sagdt öfvermänsklig intuition vittnande bilder, som likväl flertalet i den stora hopen med likgiltighet skred förbi, drömde jag mig tillbaka in i en hänsvunnen tid och för mina yttre ögon försvann hela den öfriga utställningen, den omgifvande mängden, ja hela den existerande verlden! Då jag lemnade London, var jag på 14 dagar vorden 300 år äldre. Rosen uppsökte följande året mästaren i Antwerpen och tillbringade en tid i hans umgänge och i hans atelje. Återkommen till Sverige, inspirerad av mötet, målade han Sten Sture d.ä. intåg i Stockholm. Den medeltida stadsmiljön med det noggranna återgivandet av stenläggningen och den närmast osannolika rikedomen på byggnadsdetaljer känns igen från Leys målningar. von Rosen belönades med kunglig medalj för målningen, och blev hyllad och uppskattad av Oscar II på grund av bildspråket, som i hög grad uttryckte den oscarianska epokens ideal. Samma år begav han sig ut på resa och besökte Egypten, Palestina, Syrien, Osmanska riket, Grekland och Ungern där han studerade måleri. 1866 vistades han ett år i Rom och vistades sedan åter hos Leys fram till dennes död 1869. Därefter studerade han i Menchen under Karl Piloty och reste sedan vidare till Italien innan han återkom till Sverige 1871. Efter hemkomsten målade han Erik XIV och Karin Månsdotter. 1872 blev han ledamot av Konstakademien, 1874 blev han vice professor, 1879 kammarherre och 1880 professor i figurteckning och målning. 1881-1887 samt 1893-1899 var han direktör för Akademins läroverk. 1892-1900 var han även ordförande i Nordiska samfundet till bekämpande av det vetenskapliga djurplågeriet, numera Djurens Rätt. Han avled 1923 och förblev ogift under hela sitt liv.  Related Paintings of georg von rosen :. | The Explorer A.E. Nordenskiold | The Explorer A.E. Nordenskiold | The Entry of Sten Sture the Elder into Stockholm | klassisk | joran persson och karin mansdotter |
Related Artists:
Frans Pourbus
Flemish Northern Renaissance Painter, ca.1545-1581 Painter, son of Pieter Pourbus. His work consists mainly of portraits and religious subjects, although he also executed a number of landscapes and history paintings. He worked mostly for the wealthy patrician class, and his work was instrumental in spreading the Romanism of Frans Floris (his teacher) throughout the Netherlands. It is probable that Frans Pourbus's earliest teaching was with his father in Bruges, but by 1564 he is recorded as working in the Antwerp studio of Floris. According to van Mander, Frans Pourbus and his fellow student Crispijn van den Broeck together completed an altarpiece by Floris after the latter's death in 1570. In 1566 Frans Pourbus married Susanna, a daughter of Cornelis Floris and niece of his master, and in 1569/70 he became a master in the Antwerp Guild of St Luke, though he retained his citizenship of Bruges. Gortzius Geldorp was his pupil in Antwerp in 1570. For Ghent Cathedral Frans painted Christ among the Doctors (the Viglius Altarpiece, 1571; in situ), which includes life-size portraits of Emperor Charles V, his son Philip, their secretary Viglius ab Aytta (d 1577), Jansenius, first Bishop of Ghent (d 1576), and the Duke of Alba. A decade later Pourbus executed the portrait of the Hoefnagel Family (c. 1581; Brussels, Mus. A. Anc.), shown grouped around a harpsichord playing musical instruments, in which the artist included a self-portrait (playing a lute) at the upper left. The picture was acquired in 1696 by Constantijn Huygens the younger from a cousin, a Hoefnagel descendant, in exchange for a horse; the young girl of 15 or 16 with a parrot in her hand was Huygens's grandmother. An inventory drawn up after Frans Pourbus death lists 20 portraits by him, many from the circle of the Duke of Anjou.
j j schannon
Swedish artist.
Angelo Morbelli
Alessandria 1853-1918 Milan,Italian painter. He received his first lessons in drawing in Alessandria, and in 1867 he travelled on a local study grant to Milan, where he was based for the rest of his life. He enrolled at the Accademia di Brera and from 1867 to 1876 studied drawing and painting there under Raffaele Casnedi and Giuseppe Bertini, whose influence is seen in both the subject-matter and technique of his early works. These include perspectival views, anecdotal genre scenes and history paintings. In the Dying Goethe (1880; Alessandria, Pin. Civ.) the theatrical setting, enriched by a sophisticated execution and a well-modulated use of colour, derives from the teaching of Casnedi and Bertini, while the historic-romantic quality of this painting also recalls the style of Francesco Hayez.